Festivalblogg Dag 1

Ja, då har festivalen börjat då. En befrielse faktiskt. Här har man ju liksom gått och väntat på att få köra igång, nämligen. Och det med en första kväll som man mera skulle väntat sig på ett fancy Rotschild-slott eller kanske på en fundraiser för en amerikansk president eller något liknande. Otroliga viner, otrolig mat och otrolig musik, eggande varandra.

***

Vi har ju en av Sveriges bästa restauranger i Växjö, med en otroligt driftig och energisk man i bakgrunden, Per Bengtsson. Han har dessutom blivit en vän, på vägen till denna afton. Dom flesta känner nog till honom som en av Restaurang PM:s grundare ( tillsammans med Monica), men hur många av er visste att han har en bakgrund som ishockeyspelare på elitnivå? Så härmed är nu hans smeknamn i denna blogg Larionov. Vi skall ju krydda den här bloggen med smeknamn, nämligen.

***

Publiken hade satt sig vid borden, och mästarsommeliern Andreas Larsson, han värmde upp inför framträdandet. Genom att smutta på femtusenkronorsvin i ett skinande vinglas. Det slår att värma upp med skalor på piano, if you ask me.

***

Det är många saker man imponeras av när Andreas talar om vin. Eller snarare sjunger, för när han börjar berätta med ett vinglas i handen ( som han håller så där häftigt nonchalant på sned, så man tror att vinet spiller ut vilken sekund som helst) så blir Andreas som en trubadur som smidigt dansar på scenen. Han börjar kvällen med “jag tycker synd om de som sitter och tittar på fotboll med en ölburk och nachos, istället för att vara här”.
An instant classic, som det heter på jänkiska.

***

Vad jag inte förstår är hur man hinner med att lära sig spela violin på världsklassnivå OCH ha ett sådant enormt vinkunnande som David Chan har. Hur är det möjligt?

***

Så här såg för övrigt bordet ut där musiker och sommelier satt och hängde mellan musikstyckena:

Flygeln jag spelade på var, för att tala lite vinspråk, en Chateau Steinway Hamburg från 1969. Min allra första inköpta flygel, inhandlad när jag studerade i Paris för alldeles för många år sedan. Tänk att den håller så bra fortfarande. Kvalitet, mina damer och herrar.

***

Av någon märklig anledning gick allting över från svenska till engelska ungefär i mitten av konserten. Hur hände det? Börjar man tala engelska av att dricka dyra viner? Fast jag såg till att avsluta kvällen på småländska, så klart.

***

Och Sverige vann ju fotbollsmatchen också. En kväll som bara innehöll fullträffar, minsann. Och så skall det fortsätta. Imorgon till exempel. Då får vi hör mer av David i Vivaldis otroliga hit Årstiderna. Rockhits med stråkar. Och Djurens Karneval med Växjöpianisten och hans bättre hälft. Tjajkovskis stråkserenad. Herrejisses, vilket program. Har jag verkligen kommit på det? Jag har, tro det eller ej, några ljusa ögonblick då och då.

***

Fast i skrivande stund, skall erkännas, så handlar det snarare om tunga ögonlock. Nu blir det först några träningstoner inför konserterna i veckan, sedan ett avsnitt av den danska serien “Örnen” som jag följer på DVD. Typ sex år för sent. Men bättre sent än aldrig, heter det.

Fån oss alla, till er alla: tack för ikväll, och tack till den härliga publiken. Vi ses imorgon igen. Till dess: simma lugnt.